onsdag, juli 05, 2017

Två kryssade rader i sommarbingot 2017

*

Jag har fortsatt kryssa i maklig takt och med Guardians of the West, del 1 i Malloreon av David och Leigh Eddings fick jag ihop två hela rader, men är fortfarande 10 kryss från bingo.
Utöver GotW (Läs om en gammal favorit) har jag läst

Rök av Dan Vyleta (tappade intrigen efter halva, men fram tills dess var den himla bra) (En som utspelar sig på en ö)

Vita nätter av Fjodor Dostojevskij (mer vita nätter och mindre kärlekstrams hade varit bra)(Utspelar sig på en plats du skulle vilja besöka (men aldrig varit))(Sankt Petersburg)

Tracys hämnd av Sidney Sheldon (låt oss bara säga att jag har högre krav på person och miljöbeskrivningar, bl.a., nuförtiden) (En storsäljare från förr)


Att jag inte kryssar något på flera veckor och sedan kryssar flera böcker nästan samtidigt beror på att jag läser 4-5 böcker parallellt för jag kommer inte riktigt till ro med mitt läsande. Eller så har jag ett rörligt intellekt som behöver matas från olika håll samtidigt. Idk.


















*This picture is stolen from princekheldar on tumblr.

onsdag, juni 28, 2017

Shakespeare-leggings - en horreur?



Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course untrimmed:
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st,
   So long as men can breathe, or eyes can see,

   So long lives this, and this gives life to thee.


Jag vet faktiskt inte om just denna finns med på mina leggings, texten är inte helt lättläst, jag älskar dem oavsett.

tisdag, juni 27, 2017

Harry Potter 20 år


Jag läste inte Harry Potter 1997, när den kom. Inte förrän 1999 köpte jag den vänstra utgåvan på bilden. Jag köpte den på Dillons-bokhandeln i Guildford när jag var där för att få min examen och jag vet inte hur jag lyckades undvika den hela året innan, när jag bodde i Guildford, pluggade och nästan allt jag gjorde på fritiden var att läsa. Förmodligen fanns den inte på bokhandeln på campus (där köpte jag istället ca 20 Pratchett-böcker). Det bra med att inte börja läsa dem förrän då vara att då fanns det hela tre böcker att sluka. Som van fantasyläsare kan man det där med att vänta på nästa bok och vet hur dyrbart det är att hitta en ny serie med flera delar redan utgivna.

Den högra utgåvan köpte jag häromdagen, det är en speciell jubileumsutgåva, Harry Potter and the Philiopsher's Stone finns i alla husfärger. Mitt hus är Ravenclaw och min patronus är en beagle.

torsdag, juni 22, 2017

Doktor Glas

Jag tog med familjen på teater, de var väl inte supertaggade direkt, men det var en kort pjäs, som dessutom var väldigt bra och ingen var missnöjd efteråt! För två av oss var det första gången på Dramaten (det var inte jag och 16-åringen). Jag gillade ju Doktor Glas jättemycket när jag läste den för nåt år sen, men då var det framförallt Stockholm och miljön i allmänhet som jag tyckte var så fint skildrade och de var ju inte riktigt med i pjäsen (det som var med var fint). Men jag gillade den även som pjäs, de svåra* frågorna får såklart mer utrymme och doktorn blir tydligare, både rolig och sorglig och hemsk. Vi var alla mycket imponerade av Krister Henriksson som är ensam på scenen under hela föreställningen och vi tyckte att dekor och ljus användes bra för att bryta upp olika stycken. Mina barn kanske inte gillar att tvingas på kultur, men själva kulturen gillar de ändå.


Kan man spoila en bok som skrevs för 100 år sen? Det kan man så klart, så läs inte mer om du inte har läst Doktor Glas.

*När vi diskuterade huruvida det är riktigt att döda någon elak för att rädda någon annan, inte elak, så kom vi såklart fram till att det var fel, så egentligen är det inte en svår fråga. Särskilt inte för oss som lever idag. Livet för kvinnor var inte alls lika kul förr i tiden, och även om vi (nog) fortfarande landar i att det inte är OK att döda någon när vi tittar på kvinnans rättigheter tidigt 1900-tal, så var det intressant att diskutera skillnaderna.

onsdag, juni 21, 2017

Ikappläsning + sommarbingo

Jag har satt 104 böcker som läsmål för året, på Goodreads. Jag brukar läsa mest de första tre månaderna, nästan inget i juli och normalmycket resten av året, så när jag var sjuk i fem veckor så halkade jag efter en del. Det spelar så klart ingen viktig roll, det går att ändra målet närsomhelst, mängden böcker är inte viktig. Men det står hur man ligger till ("5 books behind") och det är ett litet irritationsmoment. Jag ligger gärna mitt på. Nu var jag i alla fall helledig förra veckan, ingen matlagning, inget jobb, minimalt omhändertagande av barn, så jag fick läst sju böcker! Och vips så var jag ifatt (eller jag är 1 book behind just nu, men jag läser Tracys hämnd, till sommarbingot och den är inte lika bläddervänlig som första gången ....).


Kupé nr. 6 kryssade jag på "En som utspelar sig utom Europa och USA". De är bara i Moskva mycket kort, trots allt och större delen utspelar sig i Sibirien. Mycket bra bok, mannens berättelser påminde lite om There Once Lived a Mother Who Loved Her Children, Until They Moved Back In, av Ljudmila Petrusjevskaja och miljöbeskrivningarna av tåget och städerna och det Sovjet de reser igenom var fantastiska. (Jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att läsa klart Tolv stolar av Ilf och Petrov.)

Tvinga mig kryssade jag på Glesbygdsskildring från valfritt land, trots att Jack Reacher befinner sig i tre rätt stora städer utöver den glesbygd han verkar föredra. I just den här boken är glesbygden en liten stad i mellanvästern i USA, kanske Kansas, kanske Oklahoma. Anonym och nästan öde, förutom de udda typer Reacher stöter på när han försöker ta reda på varför staden heter som den gör (Mother's Rest). Jag älskar Jack Reacher och skriver under på Goodreads-läsaren Brendas credo: "I proudly admit, right up front, that I am a genuine, card-carrying Reacher Creature. I will follow Reacher wherever he goes. I will read all future books (...)". Det här var en riktigt bra Reacher-bok, men det tycker jag ju nästan alltid. Sträckläsning av bästa sort, bra flyt, mycket bra intrig, råbarkade slagsmål och dialogstoppande onliners. Jag hade gärna sett några fler dinerfrukostar, nu blev det mest kaffe.

De övriga sex var Min dotter Amy (kryss på bok med musik), sorglig läsning; Angel's Blood av Nalini Singh efter tips från OSRBC (kryss på bok med magi) rent paranormal-fluff, perfekt läsning för sömnlös natt med störande grannar); Klass (kryss på ett enda ord i titeln), jag älskade inte; Midnattsflickor av Jonas Moström (kryss på kunde handlat om mig i en helt annan tid/annan plats), hyfsad Uppsalaskildring (även om jag störde ihjäl mig på dålig faktakoll: vårbalen är inte på Valborg); Längtans ö (kryss på read on location), miljödelarna var bra, intrigen, not so much; Brändövägen 8 Brändö. Tel 35 av Henrik Tikkanen (kryssade på gult omslag), fin, sorglig och hemsk + att jag önskar att jag hade haft mina nya läsglasögon pga mkt liten stil i min utgåva från Söderströms Nya klassikerserien.

Jag har 11 kryss* än så länge och är inte i närheten av bingo.

*De andra är Konstsilkesflickan, Ett helt liv och Killmaterskan. Jag tycker att jag lyckas bra med att läsa brett i både tid och rum, men det har blivit väl mycket sorg, ångest och ensamhet.

Nu ska jag se ifatt Skam.


tisdag, juni 20, 2017

Tematrio: Sommarplaner

Lyrans tematrio den här veckan är sommarplaner och de behöver inte vara bokrelaterade! "Berätta om tre saker ni planerar göra i sommar."


1. Jag brukar alltid läsa om någon fantasybok eller -serie på sommaren och i år fick jag plötsligt för mig att läsa om Malloreon av David & Leigh Eddings. Jag läste en text om alkemi och mindes alkemisten på universitetet de besöker i Malloreon och blev sugen på att läsa om den. Jag minns den som delvis rätt så himla bra och delvis alldeles för lik Belgariaden (den här gången läser jag dock inte Belfariaden först, 10 böcker känns inte rimligt om jag vill läsa något annat i sommar).

2. Jag ska äntligen, äntligen åka till Skagen! Via Aarhus och Hirtshals. Barnen är inställda på skagenröra (som väl är göteborgskt?) och jag på långa stränder och havsbad.

3. Jag planerar att vara mer i trädgården. Det borde ju inte vara så svårt att gå från insats noll, till att åtminstone bygga ihop en trevlig uteplats eller sätta upp hängmattan? Kanske rensa en rabatt? Plocka lite rabarber och göra en paj?

onsdag, maj 10, 2017

Lässtörd

Jag började läsa Emma Clines Flickorna idag och läste precis ut Majgull Axelssons Aprilhäxan och tänkte ta upp en sak som kan göra mig vansinnig när jag läser och det är när det står något som är FEL. Det är inte seriös kritik såklart, men kan förstöra en hel läsupplevelse för mig.

Jag gillade Aprilhäxan, det var bra flyt, lite för hög igenkänning (farmor satt på vanföreanstalt, dock var hon tydligen högsta hönset där pga sin relativt enkla skada lär jag mig av Majgull), väldigt intressant att läsa om behandlingen av samhällets utsatta, samt roliga romanfigurer (jag gillade alla fyra systrarna, jag har börjat lära mig att det är OK att ha helt osympatiska huvudpersoner).

Men. På sidan 152 står Desirées personnummer: 491231- 4082. Före 1990 började alla östgötars personnummer med 19, 20, 21, 22 eller 23. 40 är Malmö och jag kanske missade när tant Ellen kördes ner från Motala till Malmö och förlöstes där, men jag tror inte det. Sedan tänkte jag att människor som föddes med förlossningsskador eller andra skador kanske fick speciella födelsenummer, men jag hittar inga belägg för detta. Det är allt jag tänker på sen. Och fortfarande, flera dagar efter.

Den här biten är NSFW
Och sen Flickorna. Nu läser jag i översättning, så jag vet inte om det är författaren eller översättaren. Här är det inte sakfel utan bara underligt använda ord.

På sidan 35 lägger sig en tjej i samma säng som en kille. Killen får stånd och ”Hans kuk smetade mot mina bara lår.” ??? För att han hade en sjukdom som gjorde kuken smetig, eller vad?

Och nästa grej, som antagligen bara är en översättarmiss: ”"Ge hit", gnällde hon”. Antagligen "she whined" men jag hade föredragit ett ord som klaga. Flickan försöker få killen intresserad, jag tror knappast hon försöker låta som ett barn.

Kanske ytterligare en översättningsgrej, men jag är väldigt nyfiken på vilket ord som översätts:
”"Jag tror faktiskt att jag vill vara själv just nu", meddelande Connie prudentligt” Prudentligt? Kanske hade "omsorgsfullt" fungerat om hon vill göra en markering, men användningen av prudentligt här, stör mitt läsflow.  Vad menas egentligen? Klokt? Ordentligt? Idk.

Och sista (jag har inte läst klart boken än):
”Mamma skulle vara borta hela dagen, och spriten hjälpte till att förenkla min ensamhet.”
Personen som säger/tänker det här är alltså 14 år. Kanske ”spriten gjorde det lättare att vara ensam”? Ja, det är såklart en översättningsgrej. Jag gillar inte att anmärka på översättningar eftersom jag vet vilket enormt arbete som ligger bakom, hur lite betalt vi får och hur snabbt vi ska arbeta, men kan inte förlagen börja ta in lite fler redaktörer och korrekturläsare så att jag slipper tänka på smetiga kukar? Tack på förhand.



Tematrio flickor

Lyrans tematrio den här veckan: Berätta om tre bra romaner som handlar om flickor!
Och det kan jag göra!

1. Den första, självklara, Mor gifter sig av Moa Martinson, som handlar om Mia och hennes mamma som lever med en man som arbetar som dräng eller dagavlönad arbetare. De bor i tilldelade bostäder, hus som de oftast delar med flera familjer; alla familjer har ett rum. Jag såg delar av tv-serien innan jag läste boken för första gången och eftersom de flyttar ofta och min familj precis skulle flytta från kedjehuset på den trygga gatan i stan tillbaka till landet och till en ny skola, så jag identifierade mig mycket med Mia (jag lånade till och med repliker när folk frågade om flytten, om jag minns rätt). Sen hittade jag boken (Svalans bokklubb) och läste den gång på gång under några år. Jag tror att det var den här socialrealistiska skildringen av bondesamhällets förändring och industrialiseringens effekter i norra Östergötland som fick in mig på dystopier.

2. Jag tjatar om den här en del, men Hey, Dollface av Deborah Hautzig är en fantastiskt bra roman om två tonåriga flickor i New York, vänskap, sorg och kärlek och vad som är "normalt". Finns som e-bok på Amazon för $1.49 - ett kap. Också bra bok om en gillar NYC.

3. Ytterligare en NYC-bok, som jag läste om och om igen under mina sena tonår: Jay McInerneys Story of My Life. Det är verkligen inte storyn om MY life, det är nätter i New York, djup ångest, lyxkonsumtion, tabletter osv, men det kändes faktiskt så ändå. Jag har inte läst om den på 20 år, jag är livrädd för att magin ska ha försvunnit. Huvudpersonen Alison (i mitt huvud handlar Elvis Costellos Alison om henne, men så är det ju inte, men jag minns att jag tyckte att namnet "Alison" var underbart) beskrivs som en modern Holly Golightly på baksidan av mitt bokexemplar och det stämmer.

tisdag, april 25, 2017

Tematrio Europa

Lyrans tematrio den här veckan har tema Europa och uppmaningen är att berätta om våra tre europeiska favoritromaner.
Först undrar jag om jag ens har tre europeiska favoritböcker (jag har själv bestämt mig för att utelämna Storbritannien av lätt insedda skäl, har de egentligen någonsin tillhört Europa?). Men det har jag ju.

1. Irland. Tana Frenchs Broken Harbour är en otäck, vidrig deckare som utspelar sig i en sovstad utanför Dublin. Alla (nästan) Tana Frenchs böcker är bra, men i den här så är den irländska miljön, och effekterna av ekonomi och politik extra viktiga och det ger ett djup som hennes andra böcker inte riktigt har. Den innehåller också de där tunga familjeförhållandena som är så utmärkande för nästan alla irländska författare jag läser. Jag känner ofta igen dynamiken och misären från min egen släkt och det är intressant att göra jämförelser. Inte minst eftersom många problem verkar komma från religion, men överflyttat i ett ickereligiöst sammanhang ser man att det snarare handlar om klass.

2. Polen. Janina Davids En bit himmel är en självbiografisk berättelse från andra världskriget om en judisk flicka som flyr från Warsawas getto och sedan kämpar för att hålla sig gömd undan nazisterna. En ögonvittnesskildring, viktigare än någonsin.

3. Danmark. Inger Christensens Sommerfugledalen. Jag tycker den är livsbejakande. Min dansklärare tycker det är en dikt om döden pga rekviem  och att den handlar om död. Jag tycker att han är fyrkantig.

fredag, april 14, 2017

Deckartips

Apropå påskekrim kan jag verkligen rekommendera den här Agatha Christie-liknande supersommardeckaren av Eva Frantz - Sommarön - idyll och hemskheter. Jag sträckläste den, men ångrar lite att jag inte sparade den till i sommar.

Tematrio påskekrim

Och så veckans tematrio: påskekrim.
Vilka är mina tre favoritdeckare?
1. Agatha Christies They Came to Bagdhad. Min favorit-Christie. Spännande och väldigt klurig.
2. Margery Allinghams Albert Campion är min bästa deckarromanfigur
3. Marcia Muller är mina bästa deckarromanförfattare

Alla mina Agatha Christie- och Margery Allingham-böcker bor i Stockholm, medan alla utom tre Marcia Muller-böcker bor i sommarhuset. Det finns helt enkelt inte plats för alla böcker på ett ställe.

Teamtrio omläsning

Lyran vill veta vilka ens omläsningsfavoriter är. Jag läser om enormt mycket. Eller jag har läst om enormt mycket. Numera läser jag mer nytt än om. Men, varje sommar när jag tror att jag ska beta av min TBR slutar det med att jag väljer en fantasyklassiker i hyllan och läser om den istället. Och bland alla mina fantasyböcker finns det tre stycken* som jag har läst om väldigt många ggr:

Magician av Raymond L. Feist - Första delen i en enorm serie som utspelar sig i olika världar och i olika dimensioner. Den är ingår i The Riftwar Saga, som nog ändå är min favorit (The Empire Trilogy och The Serpentwar Saga är nästan lika bra, Empire är eventuellt bäst ändå). Det är dvärgar och alver och drakar och demoner och trollkarlar och allt man kan önska sig.

The Summer Tree av Guy Gavriel Kay - Den här boken satte jag i händerna på Johan när han skulle kryssa rutan "något jag tror att jag inte kommer att gilla" i BOTNS-bingot förra året. Johan läser nämligen inte fantasy. Han läste den här och fortsatte sedan med de andra två delarna för det här är ju en av världens bästa fantasyserier.

The Magic of Recluce av L.E. Modesitt, Jr. - Jag har läst ytterligare några delar av Modesitts böcker om Recluce, men jag gillar dem inte. Kanske för att han skriver bakåt i tiden, kanske för att de helt enkelt inte är lika bra. Den här kom först men utspelar sig sist och den är egentligen ganska irriterande, man måste läsa en hel del ointressanta beskrivningar innan det händer nåt, men när det väl händer nåt så är det alltid väldigt spännande. Och, en del kan säkert störa sig på det, men Modesitt är besatt av att beskriva maten Lerris äter och jag är en sucker för mat i böcker.


Det är rätt svårt att berätta om de här böckerna utan att spoila, men de innehåller olika teman som jag är förtjust i: mat, som jag redan har nämnt, klassiska berättelser (tänk Arthursagan) berättade på ett lite annat sätt, vad är egentligen gott och ont och hur mycket otur kan man ha när man dricker för mycket en kväll och råkar slå ihjäl en ond person och plötsligt sitter på en kontinent ingen visste fanns på ens värld och det är getter överallt (ok, det inträffade senare i serien)?


*Vi kan ju låtsas att det bara är de här tre fast det är antagligen 15-20 till.

                                            Här är en bokbild, med sommargeting och allt.

onsdag, mars 08, 2017

Vi faller av Anna Platt

OBS! Allra längst ner i inlägget har jag med ett citat, som spoilar en liten, obetydlig del av handlingen, men dock.

Idag var jag på BBC:s bokfrukost på bokförlaget Forum för att diskutera Anna Platts debutroman Vi faller. Det är en ganska lättläst bok, väldigt rolig, men också väldigt tung. Jag gillade för en gångs skull upplägget med olika berättare som hade mer eller mindre anknytning till varandra, rent fysiskt, men framförallt i sitt mående. Man kan må dåligt på många olika sätt och av många olika orsaker och hantera det på lika många olika sätt, vilket illustreras fint och lyhört i den här boken. För min del fördjupades läsningen ytterligare av att miljön var så otroligt välbekant för mig, med platser som fiket på Gyllen (precis utanför träffade jag mormors gamla särbo Sven för sista gången, något år efter att mormor hade dött), Johannelund (där jag bodde i Henriks lägenhet när jag pluggade engelska våren -92, när delar av romanen utspelar sig), Ramshäll (där mina svärföräldrar bor idag), Skänninge marken, utflykter till Vadstena m.m, m.m. Till och med Videocaféet, men jag var för ocool och utsocknes för att nånsin gå dit, fast vi pratade om det i Motala, det gjorde vi. I kombination med Kulturkollos Minns ditt 90-tal-utmaning så har de senaste veckorna varit en rätt lång Östergötland-tripp för mig.
Men jag tror att man kan läsa Vi faller med behållning, utan att ha vuxit upp i Östergötland. Personporträtten är omsorgsfullt och ömsint tecknade och precis som Ann-Sofie (BBC) vill jag gärna läsa mer. Kanske inte om personerna i just den här boken tänker jag nu, de kan få stanna där de är, men jag vill gärna läsa mer av Anna Platt. Det var fint att få träffa författaren och få höra lite mer om bakgrunden till huvudpersonerna och tankarna bakom skrivandet. Jag vill inte säga så mycket, för jag vill inte spoila, men jag uppskattade verkligen att lyssna på Anna, inte minst för att få ett väldigt fint svar på en sak som jag under läsningen tyckte var oklar, men som blev så himla självklar och knöt ihop hela berättelsen 8det gällde alltås min fundering om svarta lådan där på slutet, det kommer jag ju aldrig minnas utan en ledtråd). Så, läs boken och lyssna på Anna om ni får möjlighet!

Vi faller går tyvärr inte att låna i e-boksformat, i alla fall inte på Stockholms stadsbibliotek, men den gick alldeles utmärkt att köpa som e-bok och läsa på platta, vilket jag gjorde. Så här i efterhand önskar jag att jag hade köpt en fysisk bok och fått den signerad, men det är lätt att vara efterklok.

Nu följer ett kort citat som är en liten spoiler


"Vi ska åka till Tåkern. Alla på boendet är mycket uppspelta. De flesta är uppspelta för att de är så arga. De vill hellre åka till Vadstena igen. Men jag känner mig rusig av förväntan."

Jag skrattar varje gång jag läser de här meningarna. Jag kan se de här gamla människorna, upplivade av ilska, och Elis och hans glädje, så tydligt framför mig. Det är så sorgligt (att vara så utlämnad och aldrig få bestämma något) och roligt samtidigt. Och själv blir jag ju också uppspelt av glädje för att Elis lyckas få igenom denna resa som han kämpat för (och att Elis hette min farfars bror och jag kan tydligt se honom framför mig, lång gänglig, med en massa vitt hår).

tisdag, mars 07, 2017

Mitt 90-tal

Kulturkollos tema den här veckan är 90-talet och utmaningen lyder Minns ditt 90-tal!
Jag vet knappt om jag vill minnas mitt 90-tal, åtminstone inte den första halvan, men jag har verkligen gillat att läsa alla andras minnen och börjar såklart minnas vare sig jag vill eller inte. Jag tog studenten i juni 1990 och fick min MA i översättning i oktober 1999 och däremellan hände det såklart en hel massa saker.
1991 pluggade jag engelska på Linköpings universitet
1992 åkte jag till London och jobbade som au pair och pluggade engelska
1993 flyttade jag till Uppsala för att plugga ryska
1994 pluggade jag mer ryska i Uppsala
1995 pluggade jag engelska
1996 pluggade jag öststatskunskap
1997 pluggade jag mer engelska
1998 flyttade jag till Guildford och pluggade översättning
1999 skrev jag MA-uppsats i översättning och pluggade lingvistik

I övrigt bestod 1990-1995 av några enormt olyckliga, hemskt ångestframkallande förhållanden, någon slags frigörelse från allt som hade med uppväxten att göra och så dog en av de viktigaste personerna från min barndom. Å andra sidan hade jag några av mina bästa läsupplevelser - Donna Tartts The Secret History i London 1992 och de första 4-5 böckerna i Robert Jordans Wheel of Time-serie våren 1994.
1995 träffade jag min blivande man och den här andra delen av 90-talet, med nationsliv, studier och Johan var klart mycket roligare. Jag läste väldigt mycket Terry Pratchett, särskilt under perioden jag bodde i Guildford. Jag läste också väldigt många deckare, jag minns att jag köpte allt av Patricia Cornwall i LundeQ:s nya lokaler i Forumgallerian (detta var alltså innan jag började jobba på Celsiusbokhandeln, då köpte jag såklart alla mina böcker där).

Många har skrivit om musik och MTV, men det hör faktiskt mer mitt 80-tal till. Jag lyssnade på CD eller kassettband; jag hoppas att jag fortfarande har kvar min första rumskompis Saras kassett med Billy Bragg på ena sidan och Del Amitri på den andra, men jag kan ha lyssnat sönder det. Jag lyssnade även på Kristin Hersh, Heather Nova, Eddi Reader, Fairground Attraction, The Smiths, Morrissey, Deacon Blue, Nick Drake, Suede, Vivaldi, Puccini, Telemann (jag var besatt av Telemanns Sonatas), Massive Attack, R.E.M., Tori Amos, Tjajkovskij, The Sundays, The Cranberries, Wendy James, Joan Osborne, Kirsty MacColl, Martin L. Gore, Commando och Lars Winnerbäck. Samma som nu alltså.

Nej, 90-talet är faktiskt inte ett årtionde jag minns med någon större glädje. Många minnen är förknippade med människor som jag inte längre har kontakt med, för att de är döda eller för att jag eller dom har valt att inte ha kontakt av olika anledningar. Säkert bra anledningar, men det betyder ju inte att saknaden känns lättare, när man minns tillbaka. Jag har såklart en massa fina minnen med människor som jag fortfarande umgås med och jag när en odödlig kärlek till Uppsala och vill inte ens tänka på hur mycket jag saknar delar av mitt liv där. Det var ett väldigt viktigt årtionde för mig, jag lärde mig allt jag kan.

                                                 

1996 i Simrishamn, innan jag började använda solglasögon.











måndag, mars 06, 2017

Bästautmaningen - ödsliga hus

Lyran vill veta vilken som är den bästa boken man har läst som utspelar sig i ett ödsligt hus. Nu har jag inte riktigt tid att sitta och tänka igenom vilka ödehusböcker jag har läst (fast jag skulle gärna vilja) utan tänkte helt enkelt bara ta den senaste jag läste som också råkar vara riktigt, riktigt bra! Jonathan Strouds Lockwood-serie handlar ju om spöken och en del spöken har ibland oturen att fastna i hus som sedan överges, som gärna ligger en bit bort från ära och räddning, som till exempel i The Creeping Shadow, del 4 i Lockwood-serien. jag tänker inte skriva så mycket mer för att inte spoila, det är bäst att läsa de här böckerna utan någon annan vetskap än att skräckinslagen är välskrivna och riktigt obehagliga. Så obehagliga att man hoppar i sängen på meterlångt avstånd, utifall att, efter avslutad läsning och man gärna inte läser dem ensam hemma.

torsdag, februari 09, 2017

Kärlekens fyra årstider

Jag har inte försökt läsa skönlitteratur på franska sedan jag jobbade på Celsiusbokhandeln i Uppsala och läste igenom Le Petit Prince en lugn dag, bara för att kolla att jag kunde och det kunde jag, men så är det ju en barnbok också. När sedan Breakfast Book Club valde Grégoire Delacourts Kärlekens fyra årstider, eller, Les quatre saisons de l'été, som sin nästa bokklubbsbok så tänkte jag som busschauffören, va fan, och köpte den på franska (och lånade den på svenska, jag skulle kunna skriva om min kärlek till e-böcker, biblioteket och förlagen som så snabbt ger ut sina böcker som e-bok med möjlighet att låna, varje dag. Stadsbiblioteket! Sekwa! Natur & kultur!)
Sedan läste jag tio sidor på svenska, en sida på franska, samma sida på svenska och trots att jag grovt missuppfattade en viktig händelsekedja (alltså det kan bero på franskan, men förmodligen beror det mest på att jag söker konspirationer och inte litar på enkla lösningar, för att det måste ligga något annat bakom (deckarläsarsyndrom?) eller att händelsen helt enkelt var jävligt luddigt beskriven. Och dessutom antyds saker? Antydningar funkar inte för mig, jag är för emotionellt hämmad.

Hursomhelst, det var väl inte den sämsta boken jag har läst, men långt ifrån den bästa. Återigen* upplever jag att författaren vill framkalla vissa, gärna sentimentala, känslor hos mig. Tvångssentimentalitet är verkligen inte min grej. Jag vet att andra gillar det och jag hade inga problem med det när jag var yngre, jag grät såklart floder till bl.a. Little Women, men numera så är jag inte intresserad av att läsa den typen av litteratur. Utom kanske till bokklubbar, för det ger många diskussionsingångar och många intressanta samtal. Bland annat diskuterade vi vad en "fransk" roman egentligen är, eftersom många deltagare tyckte att boken var typiskt fransk. Jag känner att jag har läst för lite fransk litteratur för att kunna svara på det, om det ens är möjligt. I höstas läste jag Michel Houllebecqs Underkastelse och direkt efter Delacourt läste jag Delphine de Vignans Baserad på en sann historia (e-bok! bibliotek! Sekwa!) och jag tycker inte att de här tre böckerna, skrivna av tre franska författare egentligen har något gemensamt, som kan sägas vara särskilt franskt. De är väl som böcker är mest, de kan vara trista och tråkiga (Kärlekens fyra årstider) eller alldeles, alldeles underbara (Underkastelse) och allt möjligt däremellan.
Först tyckte jag att det var dumt att den svenska tiln inte riktigt stämde med den franska, men efter att ha läst boken så är den faktiskt bra, kanske till och med bättre. Och jag kan inte översätta från franska, men eftersom jag kan översätta så fick jag repeterat hur viktigt det är att verkligen förstå ett språk och ett land för att kunna översätta. Realia is your friend, not Google.

*Senast var det nog en annan av BBC:s bokklubbsböcker En sång för Issy Bradley och det var också en bra bokklubbsbok, men inget jag skulle läsa självmant. Och, ja, det faktum att protagonisten sjunger samma engelska nursery rhyme för sin unge som jag sjöng för mina bebisar när de låg i magen hjälpte förmodligen inte.

onsdag, februari 08, 2017

Bättre sent än aldrig?

Bokmässan 2016! Jag var där, gick på fantastiskt bra seminarier och hängde med bokbloggare i Kulturkollos bokbloggarrum. Vid ett tillfälle pratade jag och Bibliotekskatten om att blogga från bokmässa, hon direktbloggade för att om man väntar riskerar man att det aldrig blir något inlägg alls eller att det kommer upp jättesent. Och hon hade ju helt rätt. I år ska jag blogga direkt, men innan dess tänkte jag ändå skriva ner nån slags sammanfattning av bokmässan 2016. Som vanligt* åkte jag ner dagen innan den öppnade för att i lugn och ro gå dit på förmiddagen. Samtalen i Rum för översättning var schemalagda före klockan 13 varje dag, då tog Rum för poesi över, och jag ville inte missa något. Det är för få översättningssamtal på bokmässan som det är (och för många eftersom flera skedde samtidigt, så att jag ändå missade dem).

 Jag hängde i det här rummet med underbara Kulturkollo och alla andra trevliga som hängde hos Kulturkollo.

Jag läste Kongens fald bredvid en stjärnflocka.

 Jag lyssnade på ett fantastiskt samtal om att översätta Shakespeare och blev väldigt förtjust i Karin Monié (och den hegelianska estetiken).


 Jag upptäckte att Göteborg är rätt vackert på sina ställen.






Jag var på seminarier och samtal om översättning och yttrandefrihet, översättningskritik och möten mellan författare och översättare.



Jag köpte finlandssvenska böcker och hängde minst lika mycket i båset Arena Finland som i Rum för poesi och översättning. Hos Arena Finland lyssnade jag på Maria Turtschaninoff och Ebba Witt-Brattström och Janina Orlov och Mari Koli.


 Jag fick böcker signerade av Jonathan Stroud till barnen (böcker som jag sedan sträckläste) och böcker signerade av Maria Turtschaninoff till mig själv. Och så hittade jag den fint tecknade dystopin Sockerärter av Tinet Elmgren.

Jag lyssnade på ett samtal om att skriva mellan genrer, om att skriva för både vuxna och barn, mellan Jonathan Stroud och Maria Turtschaninoff, utomordentligt modererat av Helena Dahlgren**.



På torsdagskvällen minglade jag med boblmaf (Novellix bjöd på kaffekask vilket kändes lite nygammalt), Sekwa hade godast vin, på fredagskvällen åt jag en mycket trevlig middag med ett gäng boblmaf:are. På lördagen bestämde jag mig för att jag hade lyssnat, pratat och minglat klart och bokade om min biljett och drog hem. På perrongen satt Glenn Hysén och jag föreställer mig hur han sitter där och säger hejdå till alla som lämnar Göteborg. Det var ett trevligt avsked. (Fast han skulle tydligen till Stockholm han också).

Årets tema på bokmässan är Finland och bildning och jag tror att det blir en mycket intressant bokmässa för mig, som gillar både Finland (KOMMER KJELL WESTÖ, ELLER???) och bildning. I år hoppas jag att bokmässeappteknikerna fixar appen så att schemat en gör ligger kvar.

Bonus: Helena Dahlgrens Orkidépojken kommer att ha kommit ut och är förhoppningsvis diskussionsbok på flera seminarier.

Böcker är bäst.


* Detta var alltså andra året jag besökte bokmässan.
** Ja, vi kanske känner varandra, men jag har varit på flera så otroligt dåligt modererade samtal och det är en fröjd när det funkar. Så: Helena Dahlgren, min kompis, är en utmärkt samtalsledare och moderator.